|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Senaste nytt Socialismens natur Socialismen i tiden 
Socialismen i geografin Anarkismen Fascismen Federalismen Feminismen Kommunismen Leninismen Maoismen Marxismen Nationalsocialismen Socialdemokratin Stalinismen Syndikalismen Trotskismen Flera ideologiska begrepp Bakunin Bernstein Engels Feuerbach Hegel Kant Lenin Mao Marx Nietzsche Platon Che, Dahl, Hitler och andra Kritik av det rena förnuftet Andens fenomenologi Tyska ideologin Kommunistiska Manifestet Kapitalet Pariskommunen Staten och revolutionen Mein Kampf General Theory Citat av ordförande Mao Andra skrifter och verk Kulakutrotningen Ukrainasvälten Förintelsen Stora språnget Kulturrevolutionen Dödens Fält Flera illdåd och massmord Förintelseförnekare Bra litteratur |
1975 Detta är året då Polpotregimen tog makten i Kambodja. 17 april - Kambodja Ödestimmen slår för kambodjanerna. Den följande texten är ett utdrag ur boken Terrorns Kambodja som på svenska publicerades på Contra förlag redan 1978: "Freden kom till det en gång så underbara landet Kambodja den 17 april 1975 på morgonen. Efter fem års inbördeskrig hade general Lon Nols regering brutit samman, armén hade upplösts och de sista amerikanska diplomaterna hade flytt. När gryningen färgade himlen vackert skär, orangegul och guldgul låg den belägrade huvudstaden Phnom Penh nedkämpad och försvarslös mot kommunistiska styrkor runt omkring. Radio Phhnom Penh var återigen tyst, och i avsaknad av såväl kommunikéer från regeringen som de upproriska kunde de tre miljoner människorna i huvudstaden inte veta vad som egentligen hände. Men många kände att kriget var över omkring klockan sex på morgonen, då kommunisterna upphörde att anfalla staden med kinesiska raketer. [...] De första kommunistiska truppavdelningarna, av vilka var och en bestod av tio till tolv soldater, sågs tränga in i staden vid sjutiden på förmiddagen. De tysta och flegmatiska soldaterna marscherade i en lång rad från stadens utkanter och fortsatte lugnt nedför huvudgatorna, till synes något osäkra om vart de var på väg. De flesta var små män och kvinnor från landsbygden. De bar pyjamasliknande uniformer." 18 april - Sverige I riksradion meddelar TT om läget i Kambodja: "Tystnaden från Kambodjas huvudstad Phnom Penh är nu praktiskt taget total. Inga kommunikationer fungerar. Från den Nationella frontens radio har i dag bara meddelats att man intagit Kambodjas andra stad, Battambang och åtta mindre städer." Det var en tid utan internet, mobiltelefoner och mediasatteliter. Och t.o.m. faxapparaterna i världen var relativt få. I omvärlden tolkade människor tystnaden på olika sätt. Aftonbladets reporter Sven-Oskar Ruhmén bevittnade Phnom Penhs fall den 17 april, och skrev i tidningen den 18 april: "För en svensk åskådare var det en fantastisk syn. Personligen har jag aldrig tidigare upplevt en sådan vacker scen. Jag kände mig lycklig och lättad och jag kunde inte låta bli att gråta inför vad jag såg." Enligt vad Peter Fröberg Idling uppger i boken Pol Pots leende så var dessa ord de sista som skickades ut från Phnom Penh i form av ett telegram, därefter tystnade "alla telefoner, radiosändare och teleprintrar". 15 maj - Kambodja Radio Phnom Penh meddelar följande: "När våra stridande bröder och systrar i revolutionsarmén, våra arbetares och bönders söner och döttrar, intog Phnom Penh och de andra städerna, blev de helt mållösa av den obeskrivliga synen av långhåriga män och ynglingar i bisarra kläder, vilket gjorde dem omöjliga att skilja från kvinnor. Vår traditionella egenart, seder, traditioner, litteratur, konst och kultur var helt förstörd av den amerikanska imperialismen och dess hejdukar. Underhållning, musikens tempo och rytm och så vidare, var grundad på imperialistiska mönster. Vårt folks traditionella, rena och sunda karaktärsdrag och själ var helt frånvarande och övergiven, ersatt av imperialistiska, pornografiska, skamlösa, pervertarade och fanatiska sedvänjor." Denna typ av stambunden kollektivistisk renlevnadslära finns både i nationalsocialismen och i några varianter av marxismen. Den finns även inom andra varianter av kollektivism, som t.ex. inom islamismen. Särskilt påfållande är likheten med hatet mot den västerländska popmusiken. Några islamistregimer skulle senare förbjuda all musik, och till och med avrätta människor som gömde skivspelare. Detta medan nationalsocialisterna i stort sett nöjde sig med att förbjuda jazz och enskilda artister. 15 maj - Sverige I Expressen har Per Olov Enquist sina röda verklighetsförvrängningsglasögon på sig när han skriver om händelserna i Kambodja: "I åratal våldtog västerländsk imperialism ett asiatiskt land, dödade nästan en miljon människor, förvandlade en vacker kambodjansk kulturstad till ett ghetto, till ett horhus. Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkräktarna, fann att dess fina stad måste återställas. Då utrymde man huset, och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom inte människor skulle leva i förnedring här, utan i fred och med värdighet. I väst flödar då krokodiltårar. Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg. Dock lär oss detta att kampen inte är ett historiskt monument, ett livlöst minnesmärke; den pågår." Har Per Olov Enquist måntro någonsin bett offrens anhöriga om ursäkt för att han skönskrev en situation han inte hade koll på, där det i själva verket hade påbörjats en förintelse?
Tiden Begrepp Personer Geografin Naturen Verk Dåd * * * Sajten socialism.se sponsras av stiftelsen Contra, som ger ut tidskriften Contra. |
|